Hemsökelsen på Hill House

Roman av Shirley Jackson

Varning! Det finns knappt några recensioner av den här romanen som inte spoilar kritiska element i berättelsen. Undvik därför att läsa andra recensioner av den, om du planerar att läsa romanen. Min korta recension är emellertid smakfullt spoilerfri.

Hill House sägs vara ett av de mest hemsökta husen i landet. Doktor Montague bjuder in några väl utvalda främlingar att övernatta i huset med honom och bevittna hemsökelsen. Resultatet är en mysigt kuslig roman med drömska undertoner.

Hemsökelsen på Hill House blev en sträckläsning som aldrig riktigt nådde de toppar jag så många gånger trodde att den var på väg mot. Den bjöd på ett språkbruk som inte gifte sig med romanens dramaturgi, vilket fick mig att ständigt känna att den inte riktigt hittade rätt. Men språket är hurtigt och karaktärernas dynamik är ljuvlig. Romanens betyg blir inte full pott, men väl 4+ av 5.

Läs mer

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det

Roman av Stephen King

I Derry lurar en uråldrig ondska som just har vaknat till liv. Bill Denbrough ligger sjuk i sin säng, utanför härjar det värsta regnovädret i mannaminne. Bens lillebror George ger sig ut i regnet för att leka med den båt som Bill omsorgsfullt tillverkat åt honom av en tidning. Båten åker ner i en dagvattenbrunn och i mynningen av brunnen står George öga mot öga mot Det.

Romanen Det handlar om Bill Denbrough och hans vänner, alla med problematisk barndom men som finner varandra i vänskapen och i kampen mot den ondska som terroriserat Derry i århundraden. Romanen är mycket mer än skräck, den är ett storslaget drama om uppväxt, vänskap och vuxenvärlden.

Det mänskliga karaktärsgalleriet fokuserar på sju barn, som sedermera även porträtteras som vuxna. Karaktärernas personligheter och privatliv är komplexa historier i sig, historier som vi i viss mån får del av och som ibland bara vidrörs som ytligast. Det finns mycket att tycka om med gänget, men det finns också några saker som jag ogillar. Kärnproblemet är att det finns sju huvudpersoner, som alla ska ha utrymme och få sin historia berättad. Karaktärsgalleriet är komplext och i delvis utsökt, men suboptimalt i sin allt för stora omfattning. Det går ut över stämningen när för många måste bredas ut för mycket, i synnerhet när det är tydligt hur oviktiga somliga karaktärer som platsmässigt får mycket vikt egentligen är.

Läs mer

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvinnan i svart

Roman av Susan Hill

En änka i ett ensligt gods utanför en sömnig håla har gått ur tiden. En ung jurist skickas från London för att hantera hennes arv. Huvudpersonen finner sig i ett gotiskt gods som stundtals är helt avskärmat av tidvatten, i närheten av en håla där ingen vill prata om det som hänt. Vem är den mystiska kvinnan klädd i ålderdomlig sorgedräkt som han ser på begravningen?

Kvinnan i svart innehåller tillräckligt med gotiska troper för att jag inledningsvis ska gillar det jag läser. Jag blir glad när ingen i staden vill prata om godset och jag blir glad när det tornar upp sig i ödemarken. Det är precis vad jag vill åt. Men efter den hoppfyllda inledningen sjunker mitt intresse för romanen sakta men säkert ner i sankmarkerna. Problemet med Kvinnan i svart är att berättelsen aldrig innehåller några överraskningar. För varje ny del av historien som vecklar ut sig får jag en allt tydligare bild av hur det hela ska fortsätta och även sluta.

Slutbetyget blir 2 av 5, efter att romanen långsamt sjunkit neråt från en initial fyra och aldrig lyckats dra upp sig igen.

Författare: Susan Hill. Detta är hennes mest kända roman. I skräckväg har hon emellertid några ytterligare romaner som bär undertiteln ”a ghost story”. Jag blir lite nyfiken, för jag uppskattar tydligheten i att skriva skräckromaner och inte försöka förklä dem till något annat.
Utgiven: Ursprungligen 1983. Filmatiserad 1989 och 2012. Jag läste romanen på svenska, utgiven 2013 av Modernista.
Längd: Runt 140 måttliga sidor. Exemplarisk romanlängd!

Frågor som väcks:
Hur kan en generisk spökhistoria utan några särdrag alls lyftas fram som en av 1900-talets främsta skräckromaner?

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar