Creepypodden firar 100 avsnitt, inlägg 3 av 3

Min topplista över de bästa lyssnarhistorierna i Creepypodden

100 avsnitt är släppta och säkert 150-200 lyssnarhistorier är upplästa. Kvaliteten är blandad. Vissa historier är generiska till den grad att de är fullkomligt ointressanta. Andra är unika, hittar nya vinklar och nya fenomen eller bärs upp av en så välbeskriven kuslig stämning att de uppnår ypperlig klass trots välnötta troper och teman.

För att förekomma eventuella klagomål på specifika berättelsers närvaro eller uteblivna sådana, tänkte jag inleda med att berätta hur jag har burit mig åt för att skapa topplistan nedan. Det är en ganska enkel procedur nämligen.

Jag har kort sammanfattat följt min känsla för feeling, vid tillfället då jag lyssnade på avsnittet. Om en berättelse kändes exceptionellt bra, då förde jag in den på en topplista, där jag placerade berättelsen efter hur den stod sig gentemot de andra berättelserna som återfanns på samma topplista,

Totalt fick runt 30 berättelser plats på min lista över exceptionellt bra sådana, men till den absoluta topplistan som jag redovisar nedan har jag valt att endast presentera de 15 allra högst placerade.

Den som tycker att en självklar berättelse saknas här, bör alltså komma ihåg att det finns en större topplista än vad jag redovisar. Din favorit kanske ändå är med i min utökade lista.

En sak till som bör nämnas är att de allra flesta berättelserna och avsnitten har jag bara hört en gång. Det innebär att jag mycket väl kan ha varit på fel humör just som din favoritberättelse lästes upp. Några få berättelser har jag hört två gånger och ytterst få har jag rentav hört tre gånger.

Ytterligare en sak som bör påpekas är att jag är en enda person med en mycket specifik smak vad gäller skräck och mystik. Din favoritberättelse kanske helt enkelt inte tilltalade mig fast den hade vält kiosker om den bara hade sålts i kiosker.

Nog om det. Jag är av åsikten att det är dålig stil när den som recenserar ett fiktivt verk helt utan förvarning skriver att ”slutet var dåligt”, ”twisten var förutsägbar” och liknande. Den som inte läst/hört/sett en berättelse vill inte veta sådana saker. Därför har jag i mina kommentarer avstått från att kommentera berättelsernas slut eller ens händelseutveckling. Här har ni bara en luddig kommentar om vad jag tyckte om berättelsens stämning eller handling.

Nu början topplistan!

15. Trollmyten, skriven av Jakob (avsnitt 41)

Kanske den mest förutsägbara av alla berättelser jag ändå lovordar, men den är så pass stämningsfull att den får vara med. Folktro och läskigheter i en härlig mix.

14. ”Man ser det aldrig om man letar efter det”, skriven av Johanna (avsnitt 32)

Tilltalande idé med en plats man bara kan finna om man inte söker den.

13. Dockan får inte komma in, skriven av Sam Dellert (avsnitt 18)

Jag ger den goda betyg för den var sammanhängande och genomtänkt utan att någonsin bli fånig! Dessutom med folktroanstrykning.

12. Brohälla, skriven av Hind (avsnitt 65)

Kanonmysig inledning som bådar gott, och tack och lov varar den mysiga känslan om de två syskonen på besök hos mormor hela berättelsen igenom. Det hela känns som en ungdomsnovell med en riktigt mörk touch.

11. Minnen av den sista dansen, skriven av en anonym författare (avsnitt 72)

Som vanligt med berättelserna jag gillar finns här en mysobehaglig och lågmäld hembygdsskildring.

10. Skalv, skriven av Martin (avsnitt 69)

Skalv har en folktrosanknytning som för tankarna till Selma Lagerlöfs teman. Detta är en mycket klassisk spökhistoria får man säga, men betydligt bättre i tonen än många andra kyrkogårdsberättelser jag hört.

9. Tjärnen, skriven av Elin (avsnitt 56)

Ännu en berättelse inom kategorin mysryslig, som trots förutsägbarhet är en toppenhistoria. Väldigt väl avvägt mellan folkloristik, naturskildring och creepypasta. Men jag vill ändå påstå att berättelsen överdriver faran med gungfly lite. Det är lite lömskt, men inte fullt så oberäkneligt som det beskrivs i berättelsen.

8. Avholmsberget, skriven av en anonym författare (avsnitt 84)

Samma författare som till fyra andra berättelser som varit gränslöst uppskattade av poddens lyssnare. Avholmsberget, som handlar om en grupp campande vänner på ett berg, är väldigt skickligt berättad. Historien är väldigt genomtänkt och mysig, även om den kanske inte är så kuslig.

7. Volontärjobbet på Island, skriven av Wilma (avsnitt 37)

Mysig berättelse om kusligheter på utsatt plats, volontärarbetande ungdom på isländsk gård. Bra grepp när huvudpersonen inte kan vara för rädd, eftersom hon också behöver sköta om barnen.

6. ”Varifrån kommer ärren på min mage?”, skriven av Isak (avsnitt 37)

Den högst placerade ”korta” berättelsen på min lista, bara 8 minuter lång. Den är oförutsägbar och myskuslig. Vissa tankar förs till Stephen King-novellen The Boogeyman, på förekommen anledning.

5. Påskfirande, skriven av Magnus (avsnitt 87)

Det här är riktigt bra. Kombination av folktro, skräck, twister och mys. Lite likheter med den fantastiska skräckfilmen The Witch (2015) fast i formen av en creepypasta med lågmäld framtoning. Mysigt!

4. Midsommarflickan, skriven av Lars (avsnitt 65)

Fullpoängare. Väldigt, väldigt bra. Inte minst för att berättelsen inte är så klyschig. Midsommarfirande och lantlig miljö i en historia med tilltagande kuslighet.

3. Bäck-Anders stuga, skriven av Markus Sköld (avsnitt 95)

Den här berättelsen är en förebild för hur jag tycker att skräck ska behandlas i en historia. Det kusliga är påtagligt men aldrig så blottat att lyssnaren får för mycket detaljer, och det är samtidigt inte så vagt att lyssnaren hinner tröttna.

2. Petra, skriven av Josefina (avsnitt 40)

Av redaktionen omdöpt till Du har ett nytt meddelande. Berättelsens huvudperson beskriver en gammal studiekamrat som inte riktigt passade in, och som efter år utan kontakt hör av sig. Som läsare vet jag inte riktigt vart berättelsen är på väg, och det tror jag är någon av dess största fördelar. Det är en alldeles särskilt kuslig stämning över historien från start till mål.

1. Isadora Cordée, skriven av Mikael Strömberg (Halloweenspecial 2017)

Jag tycker att det är en högklassig berättelse. Den har en bra bakgrundshistoria som känns unik. Bra upptrappning i och med återberättandet av systerns upplevelse Bra avslutningssession. Allt är bra! Bitvis klaustrofobiskt, hela tiden krypande obehagligt.

Högst placerad i min svåra omröstning är alltså Mikael Strömberg och hans berättelse Isadora Cordée. Han har även publicerat 2 andra mycket högkvalitativa berättelser i podden. Han har även gett ut 4 romaner, om jag kan räkna rätt. Jag blir nyfiken på att läsa mer. Om jag inte hade en så enormt lång läslista redan skulle jag kasta mig över Vätten redan nu. Jag kanske läser den ändå snart, om inte någon av hans andra romaner rekommenderas mer?

Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *