Searching (2018)

Film

Searching är berättelsen om en man vars dotter en dag inte kommer hem, och han lyckas inte på något vis kontakta henne. Han börjar söka igenom hennes sociala medier bara för att nås av insikten att han inte känner sin dotter. Hur ska han gå vidare i jakten på henne?

Filmen utspelar sig helt och hållet genom olika skärmar och sociala medier. Vi får se fadern genom FaceTime och en påslagen webbkamera, och får filmduken täckt av aktiviteten på Facebook, Tumblr, Youtube och mängder av andra sidor. Det hela känns kreativt, även om jag läst att det tydligen gjorts i andra filmer tidigare, och även om jag hade hoppats att filmen skulle varva sociala medier-gräv med traditionell filmning. Filmens story är lagom spännande, till den grad att filmen nästan når upp till en fyra i betyg. Men 3 av 5 får den ändå landa på.

Nedan följer några + och – som pekar på olika element i filmen och vad jag tyckte om dem. Lång harang om slutet inkluderas.

+ Att information om händelseutvecklingen når tittarna i exakt samma ögonblick som den når huvudpersonen.

+ Att så pass många sociala medier används i sitt naturliga sammanhang, såväl Liveleak som Tumblr, Reddit och kommentarsfältet på Youtube känns äkta.

Att filmen helt och hållet utspelar sig genom skärmar. Kreativt ja men det blir krystat t ex när övervakningskameror sätts upp i ett rum bara för att kunna ha med en specifik scen i ett annat hus.

Hela scenen med brodern och övervakningskameran var onödig och tillförde inget annat än ett oöverraskande villospår.

Viss dialog kändes väldigt krystad.

Filmens stora twist lyckades fånga mig i ett par minuter innan jag insåg att den var konstruerad. Vilken TUR att filmens skurk hade möjligheten att plantera alla dessa falska ledtrådar som fick oss att inte misstänka denne.

Detta är en typ av twist som jag ännu inte hittat på ett fiffigt namn för, men jag brukar säga att det är ”lite Saw 4 över twisten” när de beter sig på detta sätt. Ska säga att jag inte minns just vad Saw 4 hade för twist, men poängen med begreppet är att de senare Saw-filmerna (alla efter del 2?) har twister som FÖRST känns smarta, men snart känner man sig bara lurad. Att det som avslöjas inte är något jag har funderat över alls, varpå det inte alls är svårt att dölja. Berättelsen handlar om ett tema, men twisten avslöjar hur NÅGOT HELT ANNAT har gått till ”egentligen”.

Ännu mer spoilande förklaring av vad jag menar, i fallet med Searching:

Twisten är ju att polisen har planterat alla bevis för att täcka över att hennes son har begått brottet. Det här med att polisen ens har möjlighet att täcka upp för en son som tydligen är brottsling är inte bara ett långsökt sammanträffande som ingen filmtittare i världen kan gissa sig till, det är också en twist som fokuserar på något helt annat än vad vi tittare engagerats i. Jag har ju sett en film där det etableras redan i början att dottern har använt ett falskleg och ägnat sig åt saker pappan inte kände till, där handlingen går ut på att ta reda på vad hon sysslat med, vad som hänt henne och i bästa fall finna henne. Och så får jag kastat i ansiktet i det absoluta slutet att vi varit på fel spår från början. De hade lika gärna kunnat avslöja ”twisten” att polisen hade tänkt fel och övervakningskameran är spegelvänd, egentligen svängde dottern höger och inte vänster på filmen!

Det hade varit en okej twist att polisen gett falsk information om det fanns någon som helst anledning att misstänka polisen för att ha motiv till en sådan handling. Men vi får inte en enda tendens till att polisens son känner den försvunna tjejen, så det finns absolut ingenting att gå på. Och då är twisten dålig.

Där kanske vi har något? En bra twist går under radarn. En dålig twist syns på radarn. En falsk twist har aldrig passerat radarn. Eureka, jag har funnit termen! Falsk twist!

Det här inlägget postades i Film och TV och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *