Det

Roman av Stephen King

I Derry lurar en uråldrig ondska som just har vaknat till liv. Bill Denbrough ligger sjuk i sin säng, utanför härjar det värsta regnovädret i mannaminne. Bens lillebror George ger sig ut i regnet för att leka med den båt som Bill omsorgsfullt tillverkat åt honom av en tidning. Båten åker ner i en dagvattenbrunn och i mynningen av brunnen står George öga mot öga mot Det.

Romanen Det handlar om Bill Denbrough och hans vänner, alla med problematisk barndom men som finner varandra i vänskapen och i kampen mot den ondska som terroriserat Derry i århundraden. Romanen är mycket mer än skräck, den är ett storslaget drama om uppväxt, vänskap och vuxenvärlden.

Det mänskliga karaktärsgalleriet fokuserar på sju barn, som sedermera även porträtteras som vuxna. Karaktärernas personligheter och privatliv är komplexa historier i sig, historier som vi i viss mån får del av och som ibland bara vidrörs som ytligast. Det finns mycket att tycka om med gänget, men det finns också några saker som jag ogillar. Kärnproblemet är att det finns sju huvudpersoner, som alla ska ha utrymme och få sin historia berättad. Karaktärsgalleriet är komplext och i delvis utsökt, men suboptimalt i sin allt för stora omfattning. Det går ut över stämningen när för många måste bredas ut för mycket, i synnerhet när det är tydligt hur oviktiga somliga karaktärer som platsmässigt får mycket vikt egentligen är.

Det är en roman som jag hann tröttna på och få tillbaka förtroendet till fler gånger än med någon roman jag tidigare läst. Mycket beroende på dess massiva längd. Historien hade fungerat väl som bokserie om 2-4 böcker, och frågan är om den inte mått bättre av det. De två tidsepokerna som varvas löper dramaturgiskt jämsides med varandra vilket ger lågintensiva perioder i båda historierna samtidigt och klimax i de båda samtidigt, vilket jag tror förtar känslan.

Att betygsätta Det är svårt. Romanen innehåller koncept som har potential för full pott men den lämnar mig besviken på åtskilliga punkter. I slutändan mäktar jag inte med att ge den mer än betyg 3 av 5, med smak på fyran. Delar av romanen är underbara och väl värda både betyg fyra och fem, andra är urtråkiga. Olika passager i Det löper över hela betygsspannet, så tro för allt i världen inte att hela romanen är en klassisk trea.

Författare: Stephen King. Den 22:a roman han skrev!
Utgiven: 1986, då King var 39 år gammal. På svenska 1987, utgiven av Legenda.
Längd: Runt 1200 pigga sidor. Den största koloss till bok som jag läst.

Det här är ett utdrag ur en betydligt längre recension som jag påbörjade så snart jag läst ut boken. Textmassan blev emellertid så ohanterlig att jag aldrig orkade färdigställa den och den stoppade därmed även upp starten av Förskräcklit. Min förhoppning är att återkomma med en betydligt utförligare recension i framtiden.

Det här inlägget postades i Litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *