Kompletterande inlägg om My Best Friend’s Exorcism

I detta inlägg kompletterar jag med några korta ord om:

  • Skräcken
  • Vändningarna
  • Slutet

Självklart förekommer spoilers.

Läs mer

Publicerat i Litteratur | Etiketter | Lämna en kommentar

My Best Friend’s Exorcism – ett high school-drama om demonisk besatthet

2018 skapade jag lästraditionen att välja en internationellt omtalad, modern skräckis att mysa till i oktober varje år. I den mån en tratition kan kallas tradition redan sin första förekomst, vill säga. 2018 års oktoberskräckis var My Best Friend’s Exorcism, en roman jag fastnat för tack vare sin förtjusande mashup av teman.

”The year is 1988. High school sophomores Abby and Gretchen have been best friends since fourth grade. But after an evening of skinny-dipping goes disastrously wrong, Gretchen begins to act…different. She’s moody. She’s irritable. And bizarre incidents keep happening whenever she’s nearby. Abby’s investigation leads her to some startling discoveries–and by the time their story reaches its terrifying conclusion, the fate of Abby and Gretchen will be determined by a single question: Is their friendship powerful enough to beat the devil?”

My Best Friend’s Exorcism har hittat en blandning av teman som sticker ut ordentligt och som inte har några problem att locka mig till läsning. Men med det sagt är berättelsen är oerhört konventionell i sin dramaturgi, vilket jag brukar ogilla men i detta fall har lätt att finna mig i. Skeendena i romanen är dramatiska och vändningarna är osannolika till sådan grad att romanen nästan kan upplevas som en parodi på den populärkulturella berättelsen. Kanske är det därför jag, som annars har så svårt för konventionell dramaturgi, kan förlåta My Best Friend’s Exorcism för sin förutsägbara sådana. Berättelsen utgörs av ett frankensteinskt hopplock av diverse element vi är vana att finna drama i high school-miljö och skräck om demonisk besatthet, alltihop toppat med en uppsjö av 80-talsreferenser. Självklart kan även dramaturgin vara en klyscha i det sällskapet.

Sin mallade dramaturgi till trots älskar jag vad jag läser. Stämningen i berättelsen är allt jag hoppades att den skulle vara när jag såg titeln och läste baksidestexten, vilket måste betraktas som en stor bedrift. Annars är det sällan min bild av vad jag tror jag ska få läsa stämmer överens med vad jag faktiskt läser. De nostalgiska 80-talsvibbarna blandat med det kusligt demoniska och med de charmiga karaktärerna, som rakt igenom består av arketyper du sett i alla high school-filmer, gör läsupplevelsen till en stor njutning.

Om jag ska rikta någon form av kritik så vill jag i första hand vända mig mot författarens förmåga att beskriva kritiska skeenden. Jag upplever vid flera tillfällen att han inte lyckas förmedla i tillräckligt god utsträckning hur berättelsen har hamnat i en avgörande situation. Plötsligt är situationen över innan jag hunnit fångas av hur viktig den är… eller var, eftersom den som sagt redan är över. Däremot är författaren väldigt bra på att beskriva äckel!

My Best Friend’s Exorcism var en av mina absolut bästa läsupplevelser 2018. Betyg 5/5

Kuriosa

I My Best Friend’s Exorcism förekommer glassen Frusen Glädjé, vilket tydligen var en glass som fanns på riktigt i USA på 80-talet.

Författaren Grady Hendrix är tidigare mest känd för sin roman Horrorstör som utkom 2014 (den recenserade boken kom 2016), om skräck på ett möbelvaruhus snarlikt IKEA. Den är faktiskt utgiven på svenska också, under den oerhört campy titeln Bokea : inredning till döds.

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jurtjyrkogården, en mörk roman om sorg

Jag brukar läsa en av Stephen Kings romaner per år. När det stod klart att en filmatisering av Jurtjyrkogården skulle komma under 2019 föll valet givetvis på denna. 500 sidor är ju dessutom en lättviktare med King-mått mätt, jag kunde nästan ha den i bakfickan!)

Handling (från utgivaren): Läkaren Louis Creed flyttar med sin familj till den lilla staden Ludlow i Maine. Det nya huset är fantastiskt; naturen är underbar och grannarna vänliga. Men i utkanten av idyllen lurar farorna. Det är något mystiskt med den gamla djurkyrkogården där traktens barn begraver sina husdjur. Bortom den ligger också en annan begravningsplats – på marker där uråldriga förbannelser slumrar.

När familjens katt återuppstår efter att ha blivit överkörd förstår Louis att mäktiga krafter satts i rörelse. Till det yttre är katten densamma, men något är ändå kusligt annorlunda. En stor tragedi inträffar, och familjen får ångra att de kallat på de döda.

Stämning: Så snart jag släpper inbillningen att det här är en rysare, och förstår att det är ett oerhört mörkt drama om döden, kan jag se skönheten i att familjen bor nära en begravningsplats där det sägs att de döda kan återkomma tillbaka till livet – men inte oförändrade

När katten dör och återuppstår utan att Louis familj ens vet att den varit borta, då jublar jag inombords. Louis får ensam bära den kusliga vetskapen om att katten har varit död. Det är lysande.

På det hela taget är storyn ganska bra. Den är helt klart kreativ, även om jag kan se den som dramaturgiskt trubbig på sina håll. På sina håll är romanen kuslig, särskilt i inledningen då jag boar in mig i tron att jag ska serveras ren, hotfull skräck. Därefter blir stämningen allt tyngre och deppigare för att så förbli genom hela berättelsen. Det är dock svårt att komma ifrån att romanen har en del riktigt långdragna partier.

Kings styrka har i mitt tycke främst bestått i två saker: Kreativa koncept och familjära karaktärer. Jurtjyrkogården är inget undantag. Familjen Creed är trovärdiga, jag känner igen deras personligheter, viljor och egenheter. De känns mycket levande.

Utlåtande: Jurtjyrkogården är en mörk roman med sorg och död som centrala teman. Tro inte att det är en rysare i ordets typiska bemärkelse. Detta är ett långsamt framskridande drama om döden.

Om ett betyg ska ges, och det ska det väl, skulle jag vilja ge Jurtjyrkogården 3 av 5. Helt och hållet, förstås, baserat på hur väl den engagerade mig.

Övrigt: Jurtjyrkogården filmatiserades första gången 1989, en helt okej mottagen film om man jämför med diverse filmer och miniserier baserade på Kings olika verk som skulle följa under 90-talet. Filmen fick en uppföljare, givetvis baserad på tematiken men utan inblandning från King.

Jag tror att många som läste romanen på 80-talet och talar om dess läskighet blandar ihop den med filmatiseringen, som de säkert såg under tidigt 90-tal. Därmed inte sagt att man inte kan bli rädd av Jurkyrkogården, såklart. Det finns klassiska kusligheter också, inskarvat mellan sorgeprocesser och resonemang om döden.

En ny filmatisering av Jurtjyrkogården kom ut i april 2019. Den planerar jag givetvis att se.

King ska ha inspirerats till romanen då han själv återvände till till sitt hemuniversitet för att undervisa i ett år. Familjen flyttade in i ett hus nära en tungt trafikerad väg vilket kostade familjens katt, och närapå även sonen Owen, livet. En djurkyrkogård fanns i trakten för alla trafikförolyckade husdjur.

Artikel på foljeslagarna.com om romanen.
Recension från samma sida

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Mysteriet med de snarlika kvinnorna på tåget och i fönstret

När jag först såg kriminalromanen Kvinnan i fönstret i bokhandeln trodde jag att det var en uppföljare till Kvinnan på tåget. Liknande färgskala och nästan samma titel. När jag sedan insåg att de två var skrivna av olika författare tänkte jag snarare att den senare var form- och namngiven för att rida på segertåget (pun intended) från den tidigare. Men när jag tittade närmare på utgivningarna visade det sig svårare att reda ut sambandet – om det ens finns något!

Kvinnan på tåget gavs ut första gången 2015, och kom på svenska 2016. Filmatiseringen kom 2016.

Kvinnan i fönstret gavs ut 2018, både på engelska och svenska. Filmversionen kommer nu 2019.

Läs mer

Publicerat i Annat | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Fantastiska vidunder: Grinderwalds brott (2018)

Film från 2018

Fantastiska vidunder och var man hittar dem lyckades tyvärr inte ta mig med storm, men jag var ändå förhoppningsfull när jag skulle till att se dess uppföljare på bio. Den hade ju ändå en helt fantastisk värld att utspela sig i. Det enda som behövdes var en story som inte stack iväg åt fel håll. Och jag blev faktiskt ganska nöjd!

Grinderwalds brott har betydligt mer riktning än sin föregångare. Här finns motiv för allt som sker, det är inte längre bara slumpmässiga möten som tar historien framåt! Newt Scamander har skäl att söka efter Tina, Tina har skäl att söka Credence, Credence har skäl att söka efter sitt förflutna, och så vidare.

Den här filmen innehåller massor av referenser och backstory. Karaktärer, platser, föremål och företeelser som vi hört talas om i de ursprungliga sju romanerna refereras friskt, på ett sätt som inte alls förekom i den förra filmen. Kanske är det därför den här får betydligt sämre betyg av recensenter men betydligt bättre av mig. Det kanske låter fånigt, men den här är trots allt lite svårare. Det är referenstungt. Det måste vara svårt att uppskatta filmen för den som inte är insatt i världen. Och detta är så klart ingen kritik mot de som ogillar filmen – klart att man inte ska behöva ha stenkoll på allt som hänt i tusentals romansidor för att kunna uppskatta en storfilm – men det är likväl en möjlig förklaring.

Annars vet jag inte varför Grinderwalds brott får dåliga betyg. Den är ju bättre, betydligt bättre, än seriens första film. På nästan alla sätt. Eller?

Det enda jag verkligen måste hålla emot filmen är dess titel. Grinderwalds brott? Det finns någonting där, någonstans i titeln som ändå antyder att den skulle handla om Grinderwalds brott. Men visst gör den väl inte riktigt det?
Jag utnämner Grinderwalds brott till årets sämsta titel. Tätt följd av (den härliga) julkalendern Storm på Lugna gatan som handlar om familjen Storm på Lugna gården.

Hittade en artikel som höll med mig (om filmtiteln, inte julkalendern).

Betyget blir i slutändan 4 av 5. En bra film.

Publicerat i Film och TV | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Fantastiska vidunder och var man hittar dem (2016)

Film från 2016

Miljön är lätt att älska i Harry Potter-universumet. Den kan jag stanna i. Den vill jag se mer av. En film i HP-universumet behöver inte ha någon storslagen handling, då den kan leva helt på sin stämning. Om den ändå har en storslagen handling, då gäller det att denna inte stjäl showen och skymmer stämningen. Det lyckades inte Fantastiska vidunder med.

Allt börjar med att Newt Scarmander anländer till New York och råkar släppa lös diverse magiska vidunder. Filmern blir därefter en förvirrad jakt på att fånga in dessa (tidigare ointroducerade) varelser runtom i New York. Som av en händelse är även något helt annat magiskt vidunder löst i stan och sprider skräck i både trollkarls- som mugglarvärlden (även om mugglare inte kallas mugglare i USA).

När de två trådarna, Newts jakt på magiska vidunder och trolldomsministeriets jakt på ett helt annat magiskt vidunder, understundom löper samman blir det actionfyllt på det alla mest oengagerande sett. Magiska vidunder förstör skyskrapor i en rasande takt, allt medan trollarklar strösslar okända besvärlejser hejvilt för att undkomma fara eller skapa ytterligare förödelse (beroende på deras agenda).

Filmen är som helhet helt okej underhållning. Emellanåt får tittaren lugna stunder att bara njuta av den mysiga HP-världen. Ibland lockar filmen till stora skratt. Men många och långa stunder pågår ett fartfyllt fyrverkeri av trollformler och förstörda husfasader, vilket tyvärr inte engagerar mig särskilt mycket.

Betyg 3 av 5.

Publicerat i Film och TV | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Creepypodden firar 100 avsnitt, inlägg 4 av 3

Jag läste igenom mina anteckningar till varje avsnitt och skrev ned några extra kommentarer. Här kommer således ytterligare en textmassa med diverse spaningar, kommentarer och kanske rentav analyser.

Läs mer

Publicerat i Annat | Etiketter , | Lämna en kommentar

Creepypodden firar 100 avsnitt, inlägg 3 av 3

Min topplista över de bästa lyssnarhistorierna i Creepypodden

100 avsnitt är släppta och säkert 150-200 lyssnarhistorier är upplästa. Kvaliteten är blandad. Vissa historier är generiska till den grad att de är fullkomligt ointressanta. Andra är unika, hittar nya vinklar och nya fenomen eller bärs upp av en så välbeskriven kuslig stämning att de uppnår ypperlig klass trots välnötta troper och teman.

För att förekomma eventuella klagomål på specifika berättelsers närvaro eller uteblivna sådana, tänkte jag inleda med att berätta hur jag har burit mig åt för att skapa topplistan nedan. Det är en ganska enkel procedur nämligen.

Jag har kort sammanfattat följt min känsla för feeling, vid tillfället då jag lyssnade på avsnittet. Om en berättelse kändes exceptionellt bra, då förde jag in den på en topplista, där jag placerade berättelsen efter hur den stod sig gentemot de andra berättelserna som återfanns på samma topplista,

Totalt fick runt 30 berättelser plats på min lista över exceptionellt bra sådana, men till den absoluta topplistan som jag redovisar nedan har jag valt att endast presentera de 15 allra högst placerade.

Den som tycker att en självklar berättelse saknas här, bör alltså komma ihåg att det finns en större topplista än vad jag redovisar. Din favorit kanske ändå är med i min utökade lista.

En sak till som bör nämnas är att de allra flesta berättelserna och avsnitten har jag bara hört en gång. Det innebär att jag mycket väl kan ha varit på fel humör just som din favoritberättelse lästes upp. Några få berättelser har jag hört två gånger och ytterst få har jag rentav hört tre gånger.

Ytterligare en sak som bör påpekas är att jag är en enda person med en mycket specifik smak vad gäller skräck och mystik. Din favoritberättelse kanske helt enkelt inte tilltalade mig fast den hade vält kiosker om den bara hade sålts i kiosker.

Nog om det. Jag är av åsikten att det är dålig stil när den som recenserar ett fiktivt verk helt utan förvarning skriver att ”slutet var dåligt”, ”twisten var förutsägbar” och liknande. Den som inte läst/hört/sett en berättelse vill inte veta sådana saker. Därför har jag i mina kommentarer avstått från att kommentera berättelsernas slut eller ens händelseutveckling. Här har ni bara en luddig kommentar om vad jag tyckte om berättelsens stämning eller handling.

Läs mer

Publicerat i Annat | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Creepypodden firar 100 avsnitt, inlägg 2 av 3

En grund analys av poddens utveckling

Jag har betygsatt alla avsnitt av creepypodden enligt skala 1-5, samt lagt till plus eller minus när jag tycker att ett avsnitt nästan förtjänar ett annat betygssteg. Jag har även skrivit en kortare kommentar om de flesta avsnitten. Jag har lyssnat på ungefär hälften av avsnitten efter hand, och hälften i ett rasande tempo under september-oktober, som innebar ett par avsnitt om dagen i fyra veckors tid.

Läs mer

Publicerat i Annat | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Creepypodden firar 100 avsnitt, inlägg 1 av 3

En mycket kortfattade och kanske inte helt nödvändig genomgång av creepypastans generella utveckling

I samband med att Creepypodden firar 100 avsnitt kommer här ett tredelat inlägg till poddens ära. Del 1 handlar om utvecklingen för creepypastan som fenomen. Del 2 handlar om just creepypodden och dess utveckling över 100 avsnitt. Del 3 är en topplista över de i mitt tycke bästa lyssnarberättelserna.

Egentligen är det ju inte 100 avsnitt som har släpps, eftersom ytterligare 3 avsnitt finns i kronologin, fast onumrerade. Dessutom passade podden på, lagom till avsnitt 100, att komplicera det hela ytterligare genom att låta jubileumsavsnittet vara delat i fem delar som inte för den sakens skull kallas avsnitt 100-104. Så när väl HELA avsnitt 100, som släpps med en del per vecka, har kommit ut kommer alltså även avsnitt 101 och 102 ha hunnit släppas, om den vanliga utgivningen fortgår parallellt. Alltså kommer vi vara uppe i 109 släppta poddavsnitt lagom till att avsnitt 100 finns i sin helhet. Minsann!

Läs mer

Publicerat i Annat | Etiketter , , | Lämna en kommentar